När fan kommer sen?
Det var soligt i morse men inte nu, känner att jag är less på vintern
och ja det den åsikten ändras så fort det blir molnigt. pissigt.
Men jag är less på att jag inte han träffa erica mer än vad jag gjorde,
jag är less på att lillebrors intresse är mer accepterat och betalas mer än gärna
medans mitt intresse bortprioriteras innan det ens har kommit på tal,
Jag är less på att inte ha någon att prata med om det, utbyta tankar,
jag är less på att höra djupa suckar då jag helt glad berättar om
mitt största intresse som jag tidigare inte vågat snacka om,
för NEJ det är inte design, det är inte att leva ett city liv,
ha det senaste modet, eller för den delen ha en egen stil,
det är inte att kolla på killar , jag är inte ens intresserad av att festa
för efter snart 7 års festande så är jag less, det är samma människor och
alkohol är så jävla överskattat.
För i helvette ge mig en gård med ett stall eller bara en dag i ett stall,
det är vad som gör mig glad, och har alltid gjort men efter höjda ögonbryn
och förvånade miner "Va är du en häst tjej?!?" så påverkas man.
Eller jag. Och det är vad jag är allra mest less på och frågar mig frågan varje dag
VARFÖR gav jag upp på det?
Och att då fotboll (hej Lillebror) ska vara så jävla mer okej och accepterat.
inga tunga suckar där inte utan istället galet engagerade föräldrar som har mer än
en sak att säga tränarna. Kan mina päron för en gång bara visa ett litet
intresse utan att sucka? utan ett "vi tar det sen"? NÄR FAN KOMMER SEN?
Ursäkta lessheten, ursäkta barnsligheten, ursäkta "se mig".
Vet att jag så inte är den enda, och vet att det inte är ett stort problem
men jag lever i ett I-land så därav mitt I-lands problem.
Peace.
och ja det den åsikten ändras så fort det blir molnigt. pissigt.
Men jag är less på att jag inte han träffa erica mer än vad jag gjorde,
jag är less på att lillebrors intresse är mer accepterat och betalas mer än gärna
medans mitt intresse bortprioriteras innan det ens har kommit på tal,
Jag är less på att inte ha någon att prata med om det, utbyta tankar,
jag är less på att höra djupa suckar då jag helt glad berättar om
mitt största intresse som jag tidigare inte vågat snacka om,
för NEJ det är inte design, det är inte att leva ett city liv,
ha det senaste modet, eller för den delen ha en egen stil,
det är inte att kolla på killar , jag är inte ens intresserad av att festa
för efter snart 7 års festande så är jag less, det är samma människor och
alkohol är så jävla överskattat.
För i helvette ge mig en gård med ett stall eller bara en dag i ett stall,
det är vad som gör mig glad, och har alltid gjort men efter höjda ögonbryn
och förvånade miner "Va är du en häst tjej?!?" så påverkas man.
Eller jag. Och det är vad jag är allra mest less på och frågar mig frågan varje dag
VARFÖR gav jag upp på det?
Och att då fotboll (hej Lillebror) ska vara så jävla mer okej och accepterat.
inga tunga suckar där inte utan istället galet engagerade föräldrar som har mer än
en sak att säga tränarna. Kan mina päron för en gång bara visa ett litet
intresse utan att sucka? utan ett "vi tar det sen"? NÄR FAN KOMMER SEN?
Ursäkta lessheten, ursäkta barnsligheten, ursäkta "se mig".
Vet att jag så inte är den enda, och vet att det inte är ett stort problem
men jag lever i ett I-land så därav mitt I-lands problem.
Peace.
Kommentarer
Postat av: joli
jag känner igen mig i det där! det är brorsornas sport som prioriteras..
hur har allt gått med portugaljobbet, fick du det? :) kram!
Trackback